Kolla alltid bakom ryggen

Nä granntjejen som Kristin tidigare berättat om är ingen godsak att ha på andra sidan väggen. Bara hennes musik får mig att klösa på mina tapeter. Måste också passa på att friskriva mig från "jag hör när ni knullar"-incidenten som hon så vackert uttryckte det. "Titti" var noga med att påpeka i bloggen att hon iallafall inte hade gjort det och där skall det tidigt påpekas från min sida att jag heller inte precis knullat ihjäl mig här. Nä gult kort till grannen!
Men nog om det. Det finns tydligen värre grannar. Grannar som får henne att framstå som en lättmjölk light, och det är detta som gjort att jag måste berätta lite om det senaste;

"You know what I think? I think that we´re all in our private traps, clamped in them. And none of us can ever get out. We scratch and we claw, but only at the air, only at each other. And for all of it, we never budge an inch."

sa Norman Bates i Hitchcocks Psycho från 60-talet. Nu bortåt fyrtio år senare känns filmen aktuell igen då västra norrlandsgatan funnit sin egen Norman.

På lördagen innan påsklovet kom jag och Maggan hem till villan när vi utanför vår dörr träffade på honom. Han tittade på oss och efter en tystnad som var....tja onaturligt för lång, mumlade han ur sig något som verkade vara en inbjudan till fest uppe hos honom varvid vi artigt tackade nej. Tio minuter senare knackade han på igen, samma visa. När någon knackar på hos en fast inte säger första ordet vet man att nåt är fel, och jag känner att det kan vara på sin plats att återge dialogen i dess orginalform;

knack-knack/jag öppnar dörren,
grannen: .....................
Jag: ....................
Grannen: ..............
Jag: .......?......Jo...?

Efter att detta upprepats ytterligare ett par gånger med nya knackningar började grannen istället skrika konstigt och banka intensivare på dörren och till slut vi sket i att öppna. Vartefter började han även slita och dra i handtaget och nånstans där började det bli riktigt olustigt så vi var tvugna att ringa polisen som fick komma och undsätta oss. Vi såg i och för sig aldrig röken av honom eftersom han hade letat sig tillbaka till sin egen lägenhet när polisen kom. Cop:sen tog ett snack med honom, men det otäckaste var att han inte var uppenbart berusad eller så. Han var bara Norman helt enkelt. Det händer att man slår en blick över axeln då och då i trapphuset numera.

Välkomna på fest för övrigt på söndag då västra norrlandsgatan blir festivalborg. Och för er som glömt hur villan ser ut.............