Kollektivet Alla dagar

I ett stort fint gult gammalt hus i Umeå bor vi - världens bästa kollektiv. Vi är: Titti, Stina, CJ och Elli. Precis vid operan, precis på en lampaffär och precis så bra som det låter. Vi gillar vårt hus och vi gillar varandra. Alla dagar.

Tuesday, April 04, 2006

My way or the highway - Grannsämja

Vi är kanske inte de första att erkänna de brister som finns med världens bästa kollektiv. Men nu känner jag mig tvungen att delge er de få, eller kanske den enda nackdelen.



Och det är inte ens lägenheten i sig, för den är alla tiders trots att tiden gått hårt åt vissa delar. Nej, det är omgivningen det är fel på. Och i synnerhet grannen. Den förbaskade grannen som bor inklämd mellan mitt och CJ:s rum.
Hon, för det vet vi, så mycket hör man nämligen, har en tendens att festa på konstiga tider, dagar. Som i går till exempel, en måndag, kl. 00-04 minst. Till tre i alla fall för sen gav jag upp och gick och la mig i Stinas säng. Hon har förresten lämnat oss för Vietnam, i 6 veckor.

Well, från början: Jag gick och la mig vid tolv, i och då började blendröken dra in från fuskdörren bredvid sängen. Eftersom det dunkade lite för mycket av Det gör ont och Lena Philipsson så drog jag upp Andreas Tilliander, en elektronisk pophämnd. Men kalaset på andra sidan väggen blev bara värre och det känns verkligen som om väggen är av papp och jag ligger inne på hennes köksbord och försöker sova. Jag klev upp när karaoken kom i gång. CJ var lika plågad och Elli väldigt glad att hon tog det aprikosa rummet. Det kanske spårade ur lite när jag drog i en hästspark i väggen, si så där tio kickar, för efter det dunkade dom på andra sidan tillbaka och skrek att vi skulle "Sluta knulla, vi hör er hela tiden". Hm, om nån gjort det så var det inte jag i alla fall. Jag skrek tillbaka: "Lägg ner eran jävla falska sång" det bästa som kom ur mig i stundens hetta.

De tystnade i alla fall lite, men sen hade de nog glömt bort det där, för jag vaknade vid tre efter en knapp timmes sömn, trots öronproppar. Och insåg hur lönlöst det var att försöka få blendkärringarna att lägga ner My way-karaoken, som de tydligen kunde spela in också? Tog täcke och kudde och gick in till Stin, efter fem minuter hörde jag steg (nu hostar bruden förresten!) och det var CJ som fick nöja sig med en plats i köket. Ska det vara på detta viset?

Teorin är att tjejen är av whitetrash-bakgrund, men har jobbat sig upp från disken till servisen på typ Havana och jobbar alla kvällar i veckan utom måndagar. Hon är drygt 30, ensamstående, lätt alkoliserad, dålig hy, för mycket maskara som klumpar i hop sig, för tighta kläder av årgång 2001. Det är sorgligt egentligen. Men hämnd ska det bli. Har snackats om hårdrock och Do the hustle...

T

2 Comments:

Blogger Nemralis said...

Ojojoj, striden är hetare än jag trodde! Jag är gärna med på ett hörn i den hämnden, om inte annat för att ni ska kunna ha en tredje part som egentligen inte bor där att lägga över det hela på om nått skulle gå ruggigt snett. :) Har länkat till er från min blogg nu för övrigt!

2:00 AM  
Blogger jennyi said...

:-) Ser att man kommer att få mycket rolig läsning framöver! Jenny (också nybliven bloggare).

7:16 AM  

Post a Comment

<< Home