Kollektivet Alla dagar

Smoke them out

2006-05-05T15:47:00.000-07:00

Värmen har kommit så långt norrut som till Umeå. Och även om det inte är riktigt lika varmt som i till exempel Uppsala (Elli har rapporterat om linnen och bara överkroppar) så har det varit ett riktigt härligt vårväder här uppe i dag.

Ett gäng formerades under eftermiddagen, och som jag har väntat på det kravlösa hänget! Stans mest prisvärda latte (9 kr på Sandys för the real thing) på sophögen apberget och sedan en öl på vita björn, cafébåten tillsammans med kickis, lotta, julle, laggan och maggan. Roligast var måsen som hittat ett minimalt isflak att surfa ner för älven på. Måsar är tuffa och vitt är ju inne i vår och det har ju den fågeln greppat.

Och som en prick över ett helt perfekt i drog det ihop till grillning vid älven på Öbacka. Inte visste jag att Björn var en sån pyrotekniker, men eld blev det och två grillar med tofukorv, halloumi och champinjoner. Björn visade sig även ha en del scoutkulinariska talanger, som klassikern grillad banan med choklad.

Nu luktar jag som en gammal kolmilare men det var det klart värt. Spontant och kravlöst häng med underbara människor har jag saknat. Hoppas det inte var sista gången för sånt behövs.

skulle du käka VK?

2006-05-03T15:38:00.000-07:00

Lektion med Wieschel. Det har gått några timmar och alla i nedre redlock är trötta. Dusan tittar ner på tidningen västerbottenskuriren som ligger kastad på bordet och sen vandrar blicken upp på mig. Sen plötsligt händer det. Han ställer den optimala (kanske journalistiska) frågan.

hörrdu...CJ....skulle du käka den tidningen för 1000 spänn...?

hmm?....vet inte. Den e ju rätt tjock men har man bara börjat knappra så... Det är ju rätt fina pengar dessutom för en fattig student, det ska man ju inte sticka under stol med. svår fråga. Behöver man äta klamrarna?

......nä...dem får du ta bort.

Okey, en riktigt vass fråga som ställer till det helt enkelt. Hursomhelst blev det ett garv o jag åt inte tidningen. Men frågan gäckar ändå. Kanske nästa gång.

take her down Ralf....take her down.

2006-05-03T15:27:00.000-07:00

Grannbastarden med sitt fjortissupande som nästan sker varje natt slog till igår kväll igen med en slagerkväll med sina jag-duger-inte-till-nåt-annat-än-att-bli-morsa-i-sextonårsåldern,-o-jag-struntar-i-om-jag-röker polare. Till vardags är jag en hyvens man med stort tålamod med igår tröt det. Med riggade högtalare o baslåda mot väggen lät jag ralf i bandet mustasch tala vett med dem. Som alla vet straffar mustach schlagerälskare men har ni förslag på irriterande, kanske brutal, störande eller annan musik som kan tänkas lämplig för detta syfte så kan ni lämna gärna förslag. Eller diskutera.

Kolla alltid bakom ryggen

2006-04-27T09:17:00.000-07:00

Nä granntjejen som Kristin tidigare berättat om är ingen godsak att ha på andra sidan väggen. Bara hennes musik får mig att klösa på mina tapeter. Måste också passa på att friskriva mig från "jag hör när ni knullar"-incidenten som hon så vackert uttryckte det. "Titti" var noga med att påpeka i bloggen att hon iallafall inte hade gjort det och där skall det tidigt påpekas från min sida att jag heller inte precis knullat ihjäl mig här. Nä gult kort till grannen!
Men nog om det. Det finns tydligen värre grannar. Grannar som får henne att framstå som en lättmjölk light, och det är detta som gjort att jag måste berätta lite om det senaste;

"You know what I think? I think that we´re all in our private traps, clamped in them. And none of us can ever get out. We scratch and we claw, but only at the air, only at each other. And for all of it, we never budge an inch."

sa Norman Bates i Hitchcocks Psycho från 60-talet. Nu bortåt fyrtio år senare känns filmen aktuell igen då västra norrlandsgatan funnit sin egen Norman.

På lördagen innan påsklovet kom jag och Maggan hem till villan när vi utanför vår dörr träffade på honom. Han tittade på oss och efter en tystnad som var....tja onaturligt för lång, mumlade han ur sig något som verkade vara en inbjudan till fest uppe hos honom varvid vi artigt tackade nej. Tio minuter senare knackade han på igen, samma visa. När någon knackar på hos en fast inte säger första ordet vet man att nåt är fel, och jag känner att det kan vara på sin plats att återge dialogen i dess orginalform;

knack-knack/jag öppnar dörren,
grannen: .....................
Jag: ....................
Grannen: ..............
Jag: .......?......Jo...?

Efter att detta upprepats ytterligare ett par gånger med nya knackningar började grannen istället skrika konstigt och banka intensivare på dörren och till slut vi sket i att öppna. Vartefter började han även slita och dra i handtaget och nånstans där började det bli riktigt olustigt så vi var tvugna att ringa polisen som fick komma och undsätta oss. Vi såg i och för sig aldrig röken av honom eftersom han hade letat sig tillbaka till sin egen lägenhet när polisen kom. Cop:sen tog ett snack med honom, men det otäckaste var att han inte var uppenbart berusad eller så. Han var bara Norman helt enkelt. Det händer att man slår en blick över axeln då och då i trapphuset numera.

Välkomna på fest för övrigt på söndag då västra norrlandsgatan blir festivalborg. Och för er som glömt hur villan ser ut.............

Kärlek vid första ögonkastet

2006-04-27T03:42:00.000-07:00

Så var det. Och i Gävle av alla ställen. Staden jag flyttade ifrån för att inte gå under av tristess. "den här stan drar ner mig till botten av ån", för så var det ju och Gavleån är inte direkt något medelhavsvatten.
Men i stan igen på praktik på den eminenta röda tidningen Arbetarbladet och tvungen att fördriva tiden där i två veckor.
Det var där på drottninggatan, som hon hängde. I den nya affären Fico, kanske världens snyggaste kappan från Carin Wester.

Så imponerande, hela kollektion!
Hittade främst ett linne utöver kappan som var to die for. Det bör tilläggas att jag såg den i en mörkare grön nyans, kan var ljuset i fotot som ställer till det.

Om jag fick den här kappan, då skulle jag nog bli en lite lyckligare människa. Åtminstone för ett tag. Den här våren, hösten och nästa vår kanske. Gör det mig till en ytlig ung kvinna utan inre kvaliteter? Jag är ju kär i det här plagget! Och fanns det i Umeå skulle jag antagligen gå och klappa på, känna på , prova det varje dag. En klädstalker. Men nu gör det inte det, vilket får mig att längta lite till Gävle och det hade nog inte hänt annars.

My way or the highway - Grannsämja

2006-04-04T13:04:00.000-07:00

Vi är kanske inte de första att erkänna de brister som finns med världens bästa kollektiv. Men nu känner jag mig tvungen att delge er de få, eller kanske den enda nackdelen.

Och det är inte ens lägenheten i sig, för den är alla tiders trots att tiden gått hårt åt vissa delar. Nej, det är omgivningen det är fel på. Och i synnerhet grannen. Den förbaskade grannen som bor inklämd mellan mitt och CJ:s rum.
Hon, för det vet vi, så mycket hör man nämligen, har en tendens att festa på konstiga tider, dagar. Som i går till exempel, en måndag, kl. 00-04 minst. Till tre i alla fall för sen gav jag upp och gick och la mig i Stinas säng. Hon har förresten lämnat oss för Vietnam, i 6 veckor.

Well, från början: Jag gick och la mig vid tolv, i och då började blendröken dra in från fuskdörren bredvid sängen. Eftersom det dunkade lite för mycket av Det gör ont och Lena Philipsson så drog jag upp Andreas Tilliander, en elektronisk pophämnd. Men kalaset på andra sidan väggen blev bara värre och det känns verkligen som om väggen är av papp och jag ligger inne på hennes köksbord och försöker sova. Jag klev upp när karaoken kom i gång. CJ var lika plågad och Elli väldigt glad att hon tog det aprikosa rummet. Det kanske spårade ur lite när jag drog i en hästspark i väggen, si så där tio kickar, för efter det dunkade dom på andra sidan tillbaka och skrek att vi skulle "Sluta knulla, vi hör er hela tiden". Hm, om nån gjort det så var det inte jag i alla fall. Jag skrek tillbaka: "Lägg ner eran jävla falska sång" det bästa som kom ur mig i stundens hetta.

De tystnade i alla fall lite, men sen hade de nog glömt bort det där, för jag vaknade vid tre efter en knapp timmes sömn, trots öronproppar. Och insåg hur lönlöst det var att försöka få blendkärringarna att lägga ner My way-karaoken, som de tydligen kunde spela in också? Tog täcke och kudde och gick in till Stin, efter fem minuter hörde jag steg (nu hostar bruden förresten!) och det var CJ som fick nöja sig med en plats i köket. Ska det vara på detta viset?

Teorin är att tjejen är av whitetrash-bakgrund, men har jobbat sig upp från disken till servisen på typ Havana och jobbar alla kvällar i veckan utom måndagar. Hon är drygt 30, ensamstående, lätt alkoliserad, dålig hy, för mycket maskara som klumpar i hop sig, för tighta kläder av årgång 2001. Det är sorgligt egentligen. Men hämnd ska det bli. Har snackats om hårdrock och Do the hustle...

gårdagens tåg

2006-04-03T11:07:00.000-07:00

tog mig upp till Ume igår natt och det var inte utan komplikationer. Man bävar alltid inför det. 12 timmar av pocket, pain och sudoku. Man funderar ju alltid på att lägga till den där extra hunkan så att man får en liggplats men som vanligt är man dumsnål. Jag får säkert en egen rad där jag kan lägga mig tänker man naivt..... Det får man inte. Inte igår. Inklämd på ett 3-rads-säte mellan två (stora) personer och fullt med personer mitt emot som spritt sina saker överallt på golvet. Det började dock bra och jag lyckades hålla mig lugn. Vartefter börjar mannen till höger somna och hans ben glider på det som, tja hur man nu ska kalla det mitt "territorium". När man bara förfogar över ett par kvadratdecimeter blir man lätt noga med att de inte får inskränkas. Tjejen till vänster gör det samma och centimeter för centimeter knaprade de in på mitt område. Tjejen till vänster kunde heller aldrig sluta att böka runt och leta nya ställningar.....till slut hittade hon en där hon la sig på sidan med huvudet ut åt gången och baken mot mig som sakta började tryckas mot min sida. Hmmm, jaha tänker man, hur skulle det vara med lite respekt för soffans territoriella delar. I de flesta 3-sitssoffor finns det ju tre dynor och den naturliga avskiljaren är ju skarvarna, och man håller sig inom sitt område men det funkar visst inte för alla. Tänkte att om jag skickar ner armstödet så borde hon fatta vinken. Jag släpper helt enkelt ner och låtsas som att det regnar. Det landade nånstans på hennes höft.....hursomhelst åker den ner till slut och hon fick finna sig att hålla sig på sitt säte. Dock höll hon på halva natten med att försöka jucka med hela kroppen för att fälla stolen bakåt i viloläget med föjden att hela raden svajade och skakade. Klockan 3 la hon till sist av och till och med jag lyckades somna lite. Då nånstans hade istället gubben bredvi på andra flanken bestämt sig för att gå på toa och i sitt försök att klättra över oss behöver det kanske inte nämnas att han hamnade på mig när han snubblade. Uj Uj UJ hemska natt. Nu är man här i alla fall och det ska bli skönt att.....ja det är skönt att bara vara här kan man konstatera.

C-J

Alla dagars utsände

2006-03-17T03:53:00.000-08:00

Världens bästa kollektivt ter sig allt bättre, allra helst på detta inte helt betydelselösa avstånd! I onsdags gick flyget ner till Arlanda och Uppsala, och jag fanns ombord, tillsammans med min som vanligt alldeles för innehållsrika packning. Onsdagskvällen tillbringades i en femtitalsinredd trea i Flogsta och på Kamel. Det var lite glest på dansgolvet men Stockholms sötaste lovebirds var där och höll vaxen och allas hjärtan varma. Dj Yxa och J Sparkle, som en blandning av sött och salt...
Uppsala är som vanligt dåligt för moralen, men nu ska jag åtminstone ta mig kragen och gå en promis i vårsolen.

Knasdatorn

2006-03-15T11:57:00.000-08:00

Det var inte så lätt som det verkade det här. Fixa bloggen va ju busenkelt, men att skriva på den.. oj oj.. vilket huvudbry.. Ja ja. Nu är vi igång i alla fall! Å Elli och Stina har från och med nu koll på grejerna! Jä. Nu ska vi dricka kaffe och sen ska vi dansa dans på Skarinska med klassen och en massa andra. Det blir najs. Ok. Hej.

Kollektivet Alla dagar

2006-03-15T11:50:00.000-08:00

Kollektivet Alla dagar

2006-03-14T16:02:00.000-08:00

Birth completed.